2008 – Året då allt hände

Det var då jag…

… äntligen satte mig ner och tog fram en portfolio med illustrationer.
… byggde en enkel men glittrande härlig webbsida för min illustratörsverksamhet.
… efter en effektiv marknadsföringskampanj, som började med de berömda guldkuverten, lyckades skapa värdefulla kontakter som på allvar satte fart på min illustratörskarriär.
… startade min första webbutik.
… avslutade renoveringen av kampsport.se och började tjäna seriösa pengar på annonsering.
… skrev klart min första bok.
… började min bana som föreläsare.
… på allvar började lyssna mer på mig själv än på andra när det gäller viktiga beslut i mitt liv.
… seriöst började snabbläsa vilket resulterade i att jag läste en ny bok varje vecka.
… vågade ta steget till en svart blogg, bara för att jag tyckte det såg coolt ut.
... jobbade mindre och tjänade mer pengar.
... tillbringade mer tid med människor jag tycker om.
… förverkligade mina drömmar, en efter en.

If I'm a Doer, you are a Do More'er

Det är så underbart att jag bara måste kommentera det. Sedan jag definierade mig själv som en "doer", så har jag inte bara fått mycket mer gjort. Jag har också fått en hel del feedback från min omgivning där många, hör och häpna, använder mig som måttstock för sin egen effektivitet!

En del tycker att det är oerhört skönt att känna att de får saker gjort snabbare än mig som är en "doer", och kan jag sporra och inspirera någon bara genom att släppa förbi dem på upploppet så stiger jag åt sidan med ett leende på läpparna. Samtidigt är det vissa som känner en stor tillfredsställelse när jag inte gör vad som i deras ögon är "tillräcklig mycket för att vara en doer". Då blir det liksom en skön känsla när inte ens "doer'n" fixar allt han siktar mot. Och om det resulterar i ett gäng stärkta självförtroenden, så kan jag inte annat än glädjas över mina tillkortakommanden.

Aldrig har det krävts så lite för att göra så mycket för så många. ;)

Tänk vad man kan får för sig saker...

Jag får för mig en massa saker. Hela tiden. Jag får dessutom för mig saker som jag oftast inte bestämt själv att jag ska få för mig. Saker som bl.a. samhället, folk, media, mamma, vänner, ovänner, politiker och präster med stor precision planterar in i mitt huvud. Ibland medvetet och ibland omedvetet, men jag blir helt klart mer eller mindre påverkad och får då för mig saker. Och det finns mycket som många vill att jag ska få för mig.

Som att Colgate är bättre än Acta. Eller att det är viktigt att ha en säker deodorant. Eller att det inte finns några jobb. Och finns det jobb så är det nästan omöjligt att få ett. Att det är dyrt med bensin, att man inte ska ha för bråttom i nya kärleksrelationer och att man absolut ska göra som chefen säger. För annars är man dum i huvudet. Eller att jag verkligen behöver en Stairmaster som jag kan vika ihop och skjuta in under sängen. Att invandrare är dumma i huvudet eller att tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna när de klär sig som de gör. Att det är svårt att vara människa och att det tar tid att komma någonstans. Eller att man inte kan leva på att rita små roliga gubbar som säger fåniga saker, spela dataspel eller stå på en scen och tala om saker för folk som de egentligen redan vet.

Ja det finns mycket som många vill att jag ska få för mig. Och visst, jag får för mig en hel del, men mycket mindre nu än förr. Jag väljer mer aktivt, sållar och bestämmer själv. Har jag fått för mig i alla fall. Men jag har kommit på en riktigt häftig grej, och det är att jag själv kan bestämma saker som jag vill få för mig. Saker som t.ex. gör att det blir roligare att gå upp på morgonen. Eller gör det lättare att få saker gjort snabbt.

Vad skulle hända om alla skulle få för sig en massa saker som gör livet roligare? Som gör allt lättare? Vad skulle hända om alla helt plötsligt bestämde själva vad de ville få för sig? Hur bra skulle det kunna bli?

För om jag har fått för mig något så är det ju så det är, eller hur? Om jag väljer att verkligen tro på något, ja då blir det ju sant. För mig. Jag tycker det här med valda sanningar är väldigt intressant, och mitt senaste tillskott är "Det går snabbt, det är lätt och jag har roligt!". Helt enkelt för att det är roligare att ha kul än tråkigt.

Men det är ju iofs bara något jag har fått för mig.

Vad skulle du vilja få för dig?

Lajf is najs...

Det hela började med ett oväntat telefonsamtal från Markus för ett drygt halvår sedan.

- Hej, vad säger du om att gå en NLP-Practitioner kurs?
- Jadu, jag har ingen aning om vad det är, men det låter väl bra.
- Gött, den är på totalt åtta dagar och vi kör igång om två veckor. Jag skickar över lite material i ett mail så kör vi så det ryker!
- Eh.. ok.

Och så blev det.

Men det var lite rörigt just då. Jag var inne i en tid av förändring där jag inte visste riktigt vart jag var på väg. Vart jag skulle hamna i slutändan. Men en NLP-kurs lät minst lika logiskt som något annat, även om jag inte visste riktigt vad det innebar. "Inte visste riktigt" är iofs en rätt saftig underdrift. Jag hade ingen aning helt enkelt. Det var lite som att kasta sig ut från ett flygplan utan att veta vem som packat fallskärmen.

När jag tittar tillbaka på mitt liv kan jag känna att jag varit i osynk väldigt ofta. Osynkad med min omgivning och med mig själv. När det har hänt saker så har det inte riktigt stämt överens. Som när ljudspåret på en film sackar efter med en halv sekund. Det är jäkligt påfrestande. Men hackar det länge nog, så tror man till slut att det är så det ska vara. Att det liksom inte kan bli bättre.

Scary...

Och när det var som mest osynkat... då ringde Markus.

Nu har jag har precis avslutat min andra kurs för Stefan (tillsammans med Markus), och kan nu titulera mig NLP Master Practitioner. Och det är väl nu jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt som jag fått insikt om, saker som jag ska göra i framtiden, böcker jag har läst och håller på att läsa, ljudband jag lyssnar på, människor jag har träffat, upplevelser jag haft och kommer att ha, men inte minst vilka storslagna framtidspalaner jag har.

Men jag gör inte det.

Det enda jag vill säga just nu, är att jag mår oerhört gött. Med risk att framstå som en vattenkammad prästson på bibelskola, så skulle jag nog säga att det faktiskt är det göttaste jag mått på den här sidan födseln.

Det är här jag står idag. Nu är det bara resten av livet kvar. Och jag kommer att se till att det blir hur bra som helst.