Dances with hedgehogs

Jag fortsätter i rätt riktning. Uppåt. Mitt sinne mår bra. Mycket bra. Min kropp får stå ut med mycket just nu för att matcha mitt sinne. Mitt sinne har min kropp i ett hjärngrepp och tvingar den att springa långt utan att egentligen komma någonvart. Men min kropp skrattar åt att mitt sinne inte lyckas få den att måla klart köket.

Jag är fri att göra vad jag vill, vilken gammal tid somhelst. Precis som rullande stenar. De där som det inte växer någon mossa på. Just för att de rör på sig. Precis som jag.

På väg hem från träningen möter jag en igelkott som är ute på kvällsvandring. Han är ute och strosar i skymningen på Kyrkogatan i Arvika. Precis som jag. Han stannar upp och tittar på mig. Sen går han vidare. Så stannar han igen. Och tittar på mig. Igen. Lite längre den här gången. Vi står och tittar på varandra en stund tills han bestämmer sig för att gå någon annanstans. Han gört.

Hade jag varit indian skulle jag kanske ha tackat gudarna för mitt möte med den taggiga lilla krabaten. Men nu är jag ju inte indian. Men om jag hade varit det, så skulle jag haft ett riktigt bra namn.

Dansar med igelkottar.

Awaken the indian within.