torsdag 27 november 2008

Bruce Willis i all ära...

... men man måste bara älska Chuck Norris. The man, the myth, the legend.

"There is no theory of evolution. Just a list of animals Chuck Norris allows to live. "

www.chucknorrisfacts.com

......................

PS. Även pretentiösa världsförändrare med jätteambitioner kan falla handlöst för de mest banala fånigheter. DS.

måndag 24 november 2008

Folk säger att de inte har någon fantasi...

... men ställ en försiktig fråga om det inte är dags att sluta röka, ställa ner bilen, handla ekologiskt eller börja träna och du kommer att få höra de mest fantastiska sagor och berättelser.

Hjulen på bussen går runt, runt, runt...

Under större delen av mitt vuxna liv har jag haft bil. Det är smidigt med bil. Det blir enkelt med bil. Det går snabbt med bil. Men framförallt så är det dyrt med bil. Apdyrt.

Idag åkte jag buss för första gången i mora. Den går varje halvtimme och det tar två minuter att gå från min lägenhet till busshållsplatsen. På en kvart är jag på jobbet. Det är coolt med buss.

I synnerhet som jag inte har någon bil längre.

söndag 23 november 2008

Hur jävla förvånad är du? Egentligen?

Det är kris i Sverige har jag hört. Det är förresten kris i hela världen. Har jag hört. Jättekris. Tydligen värsta krisen sedan 30-talet. Det står i tidningarna varje dag. Man hör det på TV och radio. Varje dag. T.o.m. flera gånger varje dag. Och vet man att det är illa.

This is your captain speaking: Fasten your seatbelts, we are going down.

Och som alltid när vi springer på ett problem, så är vi mer intresserad av vem vi kan skylla på än vad vi faktiskt kan göra åt saken. För visst är det är borgarnas fel. Eller jänkarnas. Eller oljan, islam, bristen på bredband, växthuseffekten, FRA, Telia, myggen, bilskatten eller det där förbannade spritmonopolet vi fortfarande måste dras med.

Men en sak är säker och det är att jag i alla fall har ryggen fri. Jag betalar kommunalskatt och TV-avgift, stöttar föreningslivet med ideellt arbete, sopsorterar, handlar lokalproducerad mellanmjölk och placerar dessutom mina pensionspengar i sjunde AP-fonden. Så ingen ska komma och säga att jag inte drar mitt strå till stacken. Så om skiten brakar samman så är det i alla fall inte mitt fel. Faktiskt.

Mmm, eller hur?

Handen på hjärtat... hur många tror att julhandeln INTE kommer att slå nya rekord i år? Hur många tror ni kommer att lämna bilen hemma och cykla de tre kilometrarna till jobbet istället? Och hur många tror ni kommer att sluta röka för att lägga sina surt förvärvade pengar på kläder till ungarna istället? Och allvarligt talat, hur många tror ni det är som i framtiden på allvar kommer att köpa saker som kostar mindre än de faktiskt har råd med?

Bara en platt-TV till, sen blir jag garanterat lycklig. För nog är det värt att svälta lite, bara man får se Allsvenskan i full HD.

Det sägs att av historien lär vi oss att vi ingenting lär av historien. Men är det inte läge att dra i nödbromsen, kliva av tåget och på allvar ifrågasätta vad det egenligen är vi håller på med? Är det inte läge att bryta några av våra gamla mönster en gång för alla? Är det inte ett ypperligt läge att börja om?

Jag är nämligen helt övertygad om att vi kan bättre än såhär.

tisdag 18 november 2008

Höstens första när livet-upplevelse

Pressbyrån, Uppsala tågstation. Jag funderar över vilken av de 22 olika sorterna buteljerat vatten jag ska inhandla till min resa hem till Mora. Trots den minimala ytan är butiken sprängfylld med ett utbud som skulle kunna hålla ett mindre land vid liv i veckor. Min annars så okänsliga näsa fylls till bristningsgränsen av den tunga söta doften av nybakade wienerbröd och kanelbullar. Jag ser mig omkring och mina ögon vandrar över ett överflöd av vacuumförpackad västerländsk vardagslyx.

Någonstans i mitt huvud försöker en tanke göra sig hörd. Inte så mycket en tanke som en fråga kanske. Är det verkligen det här livet handlar om? Är det detta jag jobbar mina 80 timmar i veckan för? För att kunna stå på Pressbyrån i Uppsala och välja mellan Loka Citron Lime eller Naturell? För att kunna klämma i mig ännu en fabriksbakad kanelbulle med pärlsocker innan jag rusar iväg på jakt efter nästa vardagsfix?

Tanken tar form i mitt huvud och är så nära att jag nästan kan ta på den. Jag känner smaken av insikt i gommen och när jag sluter ögonen kan jag nästan se konturerna av den äkta sanningen. Sanningen om allt och inget.

Så försvinner den. Lika snabbt som den dök upp. Jag står kvar en stund och försöker hitta tillbaka, men det är lönlöst. Den är borta. Jag slänger en sista blick på hyllan framför mig och plockar åt mig en Loka Naturell för 18 kr. Vid kassan impulsköper jag en påse Stimorol och kastar ett öga på löpsedlarna. ”Triangeldrama mellan Gynning och Rosing”. ”Fettkrig skakar bantar-Sverige”.

Nice to be back people... nice to be back.