Det är kris i Sverige har jag hört. Det är förresten kris i hela världen. Har jag hört. Jättekris. Tydligen värsta krisen sedan 30-talet. Det står i tidningarna varje dag. Man hör det på TV och radio. Varje dag. T.o.m. flera gånger varje dag. Och då vet man att det är illa.
This is your captain speaking: Fasten your seatbelts, we are going down.
Och som alltid när vi springer på ett problem, så är vi mer intresserad av vem vi kan skylla på än vad vi faktiskt kan göra åt saken. För visst är det är borgarnas fel. Eller jänkarnas. Eller oljan, islam, bristen på bredband, växthuseffekten, FRA, Telia, myggen, bilskatten eller det där förbannade spritmonopolet vi fortfarande måste dras med.
Men en sak är säker och det är att jag i alla fall har ryggen fri. Jag betalar kommunalskatt och TV-avgift, stöttar föreningslivet med ideellt arbete, sopsorterar, handlar lokalproducerad mellanmjölk och placerar dessutom mina pensionspengar i sjunde AP-fonden. Så ingen ska komma och säga att jag inte drar mitt strå till stacken. Så om skiten brakar samman så är det i alla fall inte mitt fel. Faktiskt.
Mmm, eller hur?
Handen på hjärtat... hur många tror att julhandeln INTE kommer att slå nya rekord i år? Hur många tror ni kommer att lämna bilen hemma och cykla de tre kilometrarna till jobbet istället? Och hur många tror ni kommer att sluta röka för att lägga sina surt förvärvade pengar på kläder till ungarna istället? Och allvarligt talat, hur många tror ni det är som i framtiden på allvar kommer att köpa saker som kostar mindre än de faktiskt har råd med?
Bara en platt-TV till, sen blir jag garanterat lycklig. För nog är det värt att svälta lite, bara man får se Allsvenskan i full HD.
Det sägs att av historien lär vi oss att vi ingenting lär av historien. Men är det inte läge att dra i nödbromsen, kliva av tåget och på allvar ifrågasätta vad det egenligen är vi håller på med? Är det inte läge att bryta några av våra gamla mönster en gång för alla? Är det inte ett ypperligt läge att börja om?
Jag är nämligen helt övertygad om att vi kan bättre än såhär.
söndag 23 november 2008
Hur jävla förvånad är du? Egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Som vanligt är dina formuleringar läskigt bra och ämnet brännande genant. Jag funderar på att köpa hus, men det betyder att jag måste offra något. Dra in på min lyx.
Än vet jag inte om jag är beredd att leva med enbart det som jag behöver och inte det som jag vill, eller tror jag behöver....
Tack för ett så himla rätt inlägg!
Håller med i varje ord:)
Ha en fin kväll.
/Lallis
Light version....
Snyggt inlägg, men jag måste ju kommentera så klart ; )
1. Skuld
Mmm, skuldbeläggningens ok ligger tungt på våra axlar och även om det är gött att hitta syndabockar så leder det (som du säger) inte framåt. Sverige skyller miljöproblem på Kina och USA och det är klart att de släpper ut hur mycket som helst, men än sen? Vad kan vi göra för att initera en lösning? Visa vägen är enligt mig ett bra sätt. Skylla i från sig - inte ett så bra sätt.
2. Kris
Är det verkligen kris? Att folk förlorar jobb och måste flytta till mindre bostäder med mera är så klart djupt olyckligt, men är det KRIS i stor skala? Jag undrar i så fall vad det är de lever med i Sudan, Pakistan, Afghanistan, Zimbabwe m.fl. länder? Allting är relativt och så även fattigdom. Jag tror nog att om vi hjälps åt lite så kanske denna kris mest är något som illustrerar våra konstiga idéer om vad som gör ett liv värt att leva.
Ja, fattigdom är onekligen ett relativt begrepp, i synnerhet om man sneglar ner mot ekvatorn. Me like perspektiv.
Skicka en kommentar