Jodå, barn är väl underbara, eller hur?
Själv känner jag att det absolut säkraste preventivmedlet är att besöka någon som har barn. Gärna flera stycken. Och gärna vid läggningsdags. Trötta ungar is the shit.
Vi var bjudna till min kusin och hennes man på grillfest idag. Naturligtvis spöregnar det.
När vi kommer dit vid sextiden och sätter oss i köket så öppnar en av ungarna med att springa runt runt i huset med sitt nyfunna mantra; "bajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajs...". Nivån för kvällen är satt. Skönt. Samma kille springer två timmar senare runt naken iförd endast en napp och ett par guldfärgade skor. Likheten med bröderna Herreys är slående samtidigt som min barnbarometer så sakteliga börjar vandra neråt.
Vi var sex vuxna och tre barn. 2x4 år + 1.2 år. De första timmarna flyter på ganska bra, men ju längre kvällen lider, desto piggare blir barnen. Föräldrarna däremot, svarar med allt tröttare ögon och fallerande tålamod. Klockren kombination. De äldsta ungarna funkar ok att lägga. Efter en stund i alla fall. Och de vaknar inte mer än ett par gånger. Den yngre förmågan däremot, försöker föräldrarna lägga i skift under kvällen, men t.o.m. mr. Phelps skulle slagit huvudet i väggen den här gången. Mission Impossible med andra ord.
Vi drar oss hemåt vid tolvtiden och då är våra värdar rejält utmattade med hängande ögonlock och en avlägsen, smått ofokuserad blick. Vår lille superhjälte på 12 månader däremot, han håller fanan högt. Aint no stoppin' him now.
När jag några timmar senare kryper ner under täcket, känns min barnlösa tillvaro helt ok. Mer än ok faktiskt. Helt jäkla underbar. Alla föräldrar säger att det kommer kännas annorlunda (läs: underbart) när man får egna barn. Är detta verkligen sant, eller är de bara bittra över att de själva gick på den lögnen när de var lyckligt barnlösa, och nu inte tänker låta någon annan komma undan med lyckan i behåll?
Detta lär tiden få utvisa misstänker jag.
Nu ska jag ut och göra mina 6,4 km i tallskogen, precis som igår. Hyfsat omöjligt med en unge på armen skulle jag våga säga. Jag skulle bli förvånad om du ens fixar det med en extrautrustad 12 000 kronors Emmaljunga med terrängdäck.
Ikväll: Ännu fler kusiner dyker upp (med barn)
Imorrn: The Big Fat Släktträff!
Stay tuned!
torsdag 12 juli 2007
Grillfest med dessa fantastiska ungar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har också alltid undrat vart de fått det där "det kommer bli annorlunda när du väl är där" ifrån!
Hjälp, det räcker ju med att bara titta på dem, eller höra dem berätta om vaknätter, sjukdomar och otrevliga hyss knytten hittar på!
Nä, vill de värva medlemmar får de nog gå en annan kurs i övertalning.
Tur att det är Elin du ska bo ihop med och inte dina kusinbarn..hon är iaf snäll & förtjust i dig..själv så har man numera tagit adjö av "mamma-livet" och lever det glada livet i en färgdoftande lght i centrala Arvika. Hjärtligt Välkommen Hem te Prästänga nästa vecka! :)
Som lycklig mamma skulle jag kunna utbrisa: "ja, men barn är ju en välsignelse" i samma överdrivet positiva attityd som en frikyrkopastor. Det är bara det att min dotter fortfarande är vaken. Sen jag la henne för en timme sen (ja, ja det var i senaste laget, jag vet) så har hon hittat snorkråkor, kissat*2, druckit vatten*4, sparkat av sig täcket*3, hävdat med bestämdhet att hon inte är trött*ofantligt många gånger.
Om hon inte somnar inom två minuter kommer ni att hitta henne på blocket. Jag lovar. Välsignade barn.
Skicka en kommentar