Die hard... myggjääääävel!

Ja, då har man anlänt i norrland. Arvidsjaur för att vara exakt. 14 timmar i en Skoda utan luftkonditionering och med en hund vars andedräkt vittnar om en nyintagen frukost på den lokala kyrkogården. Resan kan bara beskrivas med två ord. Fy faaaan. Nåväl, vi kom fram som vi skulle i alla fall och fick se en hel del intressant på vägen upp. Fåglar, bilar, träd, renar, träd, bilar, träd, träd... och en irakisk snubbe som precis köpt sin första korvkiosk i Storuman. Grattis mannen.

När jag nu summerar min första dag i lapphelvetet så har jag mest träffat mina underbara släktingar. Sköna människor i kubik och jag inser att jag är seriöst lyckligt lottad på familjefronten. Lyllos mig med andra ord.

Det mest exotiska som inträffat hittills är när min morbror frågade om jag skulle med ut och fiska. Nja, sa jag, som inte var så sugen på att tillbringa en eftermiddag med myggen i någon avlägsen träskmark utan mobiltäckning. "Får vi ingen fisk så åker vi hem fort som fan, för jag är rastlös utav bara helvete", säger han. Jamen då så. I'm in.

Snart står jag mitt i ödemarken i mina nya jeans, en lånad keps som luktar konstigt och genomsura gympadojjor från andra sidan millenniet. Jag försöker, utan större framgång, låta bli att trampa ner mig i kanten av vad som generöst sett kan kallas för en tjärn. Innerstadspojken möter Mick Dundee... typ. Jag frågade om han hade nåt myggmedel. "Jåådå... här ha du". Så langar han över... en sprayflaska med RADAR. Bekämpningsklass 3. "Undvik kontakt med hud och ögon". Eh...? Jag tittar lite frågande. "Jååådå, he funka fint som fan. He e effektivt utav bara helvete".

No shit.

Han tar ifrån mig flaskan innan jag hinner protestera. "Blunda" säger han och börjar spreja mig med radar som om mitt kepsbeklädda huvud bestod till 100% av urförbannade bålgetingar. Jag blundar. Utav bara helvete.

Förutom att jag förmodligen kommer utveckla ett antal intressanta cancerformer inom en överskådlig framtid, så var det en riktigt trevlig upplevelse. Själva fisket alltså. Eller... jag fiskade ju inte egentligen. Jag stod bredvid, iakttog, kom med sporadiska glada tillrop och servade med metmask. Olika falla ödets lotter i norrland. En knapp timme, 8 mörtar och en öring senare drog vi oss hemåt.

Nästa gång det vankas fisketur, så är det ett par saker jag troligen kommer att göra annorlunda.

1. Klä mig ändamålsenligt.
2. Fråga om jag möjligen kan få låna ett fiskespö.
3. Ta med eget myggmedel.

Imorrn är det grillfest. Stay tuned.