Ta en sup och bli som fôlk!

De flesta av oss har vaknat upp efter en rejält våt lördagsnatt bara för att hitta herr Ågren liggandes bredvid och hånskratta oss rakt i ansiktet. Huvudet dunkar av välförtjänt smärta och hur många gånger du än försöker svälja gårdagens intag, så vinner din mage i slutändan kampen och beslutar att det snarare ska upp än ner. Merparten av söndagen tillbringar du i fosterställning inne i porslinsrummet, ynklig som en nykläckt fågelunge och med ett mantra som spöklikt ekar genom huvudet; Jag ska aldrig dricka alkohol igen.

Vi har en arsenal av olika ursäkter för att med gott samvete få supa oss riktigt fulla. "Jag har roligare" (inte för att jag kommer ihåg det sen, men ändå), "alla andra blir snyggare" (iofs sant, men funkar inte omvänt), "det är socialt" (man kan kräla på golvet i grupp), och den bästa av dem alla, "jag vågar vara mig själv" (eh... jag borde våga söka hjälp kanske?).

I Arvika har vi i princip ett uteställe sommartid; Olssons Brygga. Jag har varit där vid tre tillfällen helgtid i sommar, och min genomsnittliga vistelsetid ligger under femton minuter. Jo, det är sant. Om man inte är fullkomligt bortsupen, kan jag inte för min gud förstå hur man kan vilja knuffas runt bland 600 människor med tom blick och skottskadat balanssinne. Det otäcka är att jag brukade vara "en av dem". Allvarligt, det finns inte kul att hitta om man så hade en karta med ett stort jäkla kryss på.

Jag var 27 år första gången jag drack alkohol. Nej, jag var inte religiös, och inte bodde jag i en godtemplarfamilj heller. Jag gick inte ens på antabus. Jag valde helt enkelt att röka hash istället. Nej ok, det är inte sant. Det där med cannabisen alltså. Anledningen var långt enklare än så; jag ville helt enkelt inte dricka. Jag tog iofs igen hela min ungdoms oberusade dagar genom att shotta Fernet min första kväll och på den vägen blev det. Men efter ännu en i det närmaste nykter kväll på Olssons Brygga denna helg (7 minuter, nytt rekord) summerade jag min tid med alkoholen som följeslagare, och gissa vad? De negativa erfarenheterna var i pinsamt tydlig majoritet.

Så jag har kommit fram till följande beslut; no more alkohol, ever. "Varför då?" tänker ni nu. Tja, kanske har jag blivit gammal. Eller smart. Eller kanske är jag bara trött på att betala i pengar, tid och hälsa för något som helt enkelt inte är hälften så bra som jag försöker få det att framstå.

Joining forces med Emil och griseknoen.

Skål på er!