De där pengarna...

Är det inte smått fantastiskt så säg. Jag har nu fått tillbaka alla mina pengar som blev stulna från mitt konto för ganska exakt en månad sedan. Idag fick jag t.o.m. ett brev från min bank med ett tillfälligt kontoutdrag och en kort förklaring (skrivet med kulspetspenna längst ner) att nu hade minsann samtliga "uttag" rättats till.

Men inget "vi ber om ursäkt för obehaget". Inget "vi hoppas att detta missöde inte har ställt till det för dig". Inget "kontakta oss gärna om det är något du funderar över". Inte heller minsta förklaring hur det har hänt. 56 000 kronor försvann över en natt och det tog en månad att få tillbaka dem. Visst, de kom ju tillbaka och ingen skada är ju skedd, eller?

Jodu, skadan är redan skedd. I mina ögon är korthandeln lika säker som en sönderbombad optimistjolle på ett orkanhärjat vinterhav. Jag har alltid varit minituöst försiktig med vart jag handlar med mitt kort. Jag har stenkoll på krypterade webbsidor och tredjepartsleverantörer av korttjänster på nätet. Jag lämnar aldrig ifrån mig kortet och döljer koden med en paranoid handrörelse när jag använder det i en butik. Men ändå... ändå har de fått tag i mitt kortnummer. Jag var inte så skottsäker som jag trodde.

Swedbank har något som kallas för e-kort, där man kan generera ett "fejkat" kortnummer som bara kan användas en enda gång om man ska handla på nätet. Skitbra! Då är det omöjligt att sno kortnumret via nätet. Men vet ni vad det "roliga" i sammanhanget är? Det erbjuds bara till privatpersoner. Har man företag tillhör man ett annat system och kan inte utnyttja tjänsten. Jag har pratat med supportpersonal i fyra olika städer på åtskilliga bankkontor, men till slut fick jag beskedet: Det går inte. Kaputt. Du har företag, försvinn... schas.

Allvarligt talat... hur jävla svårt kan det vara?

Men, men... så länge de kan låtsas om att det är säkert att handla med kort så kommer de ju undan med det. Och det är uppenbarligen fortfarande billigare att ersätta en och annan drabbad kund med 56 000 försvunna kronor än att säkra upp systemet för kortbetalningar. Då kan du ju föreställa dig vad bankerna egentligen tjänar på dig och dina kortköp.

Men nu behöver jag ju inte vara försiktig längre. Jag kan handla vart jag vill och strunta i mina paranoida försiktighetsåtgärder. För det spelar ju ändå ingen roll i slutändan. Jag funderar på att lämna kortet hemma hädanefter och helt enkelt lämna över en papperslapp med kortnummer, kod och hela skiten nästa gång jag ska handla. Det känns ju som att det kvittar ändå på något vis, eller hur? Och när sedan kontot är tömt och banken frågar om jag lämnat ifrån mig kortet någon gång, så kan jag ärligt och rakryggat svara att "nej för helvete, så dum är jag väl inte. Det ligger i tryggt förvar hemmavid som det alltid har gjort".

Så till er som missat mitt underliggande budskap: Oavsett vad bankerna säger, så är det INTE säkert att handla med kort!

Nästa gång ni befinner er i en butik och ställer frågan "tar ni kort?", ta och kolla in butiksinnehavare noga. Risken är att han kommer att börja dregla och hyperventilera som en lappsjuk pedofil på Lindex barnavdelning när han smått gurglande pressar fram ett "ja... naturligtvis". In your dreams mtf... cash is king.

Förr fanns det rånare som rånade bankerna. Nu blir kunderna rånade av både banker och rånare. Nej, det var bättre förr. När man bytte en halv gris mot två stickade koftor och ett pimpelspö. När man fortfarande högg händerna av den tjuvaktige fan som försökte stjäla grisen av dig. Det var tider det. Inget dröl.

Nä, e välsötta plånbok i kalvskinn mä e rejäl bunt inhemske riksdaler slör ett töckenrädinga visakort på fingrera höcken dag som helst.