Jag tog en sen lunch på caféet idag. När jag kom in berättade tjejen bakom disken (som jag känner sedan tidigare) att C (ni vet, min superhjälte) hade varit där i sällskap med sin mor och skulle fika. När han kom fram till disken så hade han spänt ögonen i servitrisen och sagt "varför är inte min och Tomas favoritserveringspersonal här?". "Jag trodde att det var jag det" sa hon då med glimten i ögat. Hon fick ett avmätt "Nej" till svar.
Trots öppenhjärtliga mutförsök så var han obeveklig. Han lämnade disken med ett wienerbröd (men vägrade konsekvent att ta emot ett halvt glas fanta), fortfarande besviken över att hans (och min) favoritserveringspersonal inte var där.
Ja... vad säger man?
onsdag 15 augusti 2007
Stor efterfrågan på favoritserveringspersonal
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Den Fraggeln har umgåtts alldeles för mycket med dig.. :-)
Hahaha... jo, det kan vara så. Måste inte, men det kan vara så. ;)
Det ÄR så...det vet vi bägge två... och det blir ännu mer uppenbart när man tänker på vad han sa häromdagen; "...gõtt flexibel i hõvve"..han är trots allt bara 8 år. :)
Va? Lämna tillbaka honom till männschobyn? Men då blir han ju männscha juh?
Skicka en kommentar