Det hela började med ett oväntat telefonsamtal från Markus för ett drygt halvår sedan.
- Hej, vad säger du om att gå en NLP-Practitioner kurs?
- Jadu, jag har ingen aning om vad det är, men det låter väl bra.
- Gött, den är på totalt åtta dagar och vi kör igång om två veckor. Jag skickar över lite material i ett mail så kör vi så det ryker!
- Eh.. ok.
Och så blev det.
Men det var lite rörigt just då. Jag var inne i en tid av förändring där jag inte visste riktigt vart jag var på väg. Vart jag skulle hamna i slutändan. Men en NLP-kurs lät minst lika logiskt som något annat, även om jag inte visste riktigt vad det innebar. "Inte visste riktigt" är iofs en rätt saftig underdrift. Jag hade ingen aning helt enkelt. Det var lite som att kasta sig ut från ett flygplan utan att veta vem som packat fallskärmen.
När jag tittar tillbaka på mitt liv kan jag känna att jag varit i osynk väldigt ofta. Osynkad med min omgivning och med mig själv. När det har hänt saker så har det inte riktigt stämt överens. Som när ljudspåret på en film sackar efter med en halv sekund. Det är jäkligt påfrestande. Men hackar det länge nog, så tror man till slut att det är så det ska vara. Att det liksom inte kan bli bättre.
Scary...
Och när det var som mest osynkat... då ringde Markus.
Nu har jag har precis avslutat min andra kurs för Stefan (tillsammans med Markus), och kan nu titulera mig NLP Master Practitioner. Och det är väl nu jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt som jag fått insikt om, saker som jag ska göra i framtiden, böcker jag har läst och håller på att läsa, ljudband jag lyssnar på, människor jag har träffat, upplevelser jag haft och kommer att ha, men inte minst vilka storslagna framtidspalaner jag har.
Men jag gör inte det.
Det enda jag vill säga just nu, är att jag mår oerhört gött. Med risk att framstå som en vattenkammad prästson på bibelskola, så skulle jag nog säga att det faktiskt är det göttaste jag mått på den här sidan födseln.
Det är här jag står idag. Nu är det bara resten av livet kvar. Och jag kommer att se till att det blir hur bra som helst.
måndag 26 november 2007
Lajf is najs...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Gött att du mår det göttaste du gjort på väldigt, väldigt, väldigt länge...och du...det märks på dig oxå!
:)
Men lite scary tycker jag att det verkar. Vara så glad.....
Utan att vara full, näe, det är nåt lurt med det här.
=D
Kan bara säga grattis! :)
Instämmer jag med! Grattis! Hoppas att din glädje och sköna känsla stänker över på din omgivning.
Kram, kram!
Visst är det härligt att va så f*****at lycklig när resten av oss försöker vara de men inte riktigt når fram till din nivå .. ;-)
--> Leif, du vet att du finns i mina tankar när välbehaget infinner sig. ;)
Skicka en kommentar