Den där ferrarin...

Jag nämnde ju att vi byggde en ferrari. Det var helt och hållet C som stod för industridesignen, medan jag bidrog med ett visst konstruktionstekniskt kunnande. Jag fick mig samtidigt en värdefull läxa i världsförändring.

C ville ha sidospoilers och hade plockat ut ett par riktigt tunna träbitar som såg bra ut. Då hammare och spik var det enda vi hade att tillgå, påpekade jag vuxet att det omöjligt går att få fast dem, för träet kommer att spricka. "Jamen jag vill prova ändå" säger han. Jag kontrar naturligtvis med ett ännu mer vuxet "jamen, det är ingen idé, för det kommer inte att gå". Då tittar han på mig och säger "Jag vet att det troligvis inte kommer att gå... men det är värt ett försök".

Insikten slog mig som en träklubba i bakhuvudet. Ännu ett uppvaknande.

Tack.