Måndag - Dollasch, Nystekt öring och kanintaxar

"Har ni vari på Dollasch än"? Det var det första som man möttes av oavsett vem man pratade med under veckan. "Dollasch" är ett lågprisvaruhus à la Rusta som likt steroidpumpad renlav breder ut sig i det norrländska landskapet. Egentligen heter det "DollarStore", men i norrland spar man ju gärna på både konsonanter och vokaler, så det blir helt enkelt "Dollars". Eller "Dollasch" som det låter när det kärleksfullt rullar fram över tungan.

Så nu har jag varit där. På DollarStore. Min första tanke var "ok... och?", men sedan insåg jag, att få Sveriges största Dollarstore till Arvidsjaur i det närmaste kan jämföras med att flytta Olympiastadion till Arvika. Jag köpte ett par DVD-filmer för 40 spänn styck (jo, man MÅSTE handla nåt när man är på Dollasch). När jag kom hem tittade jag lite noggrannare på fodralen. "Endast för uthyrning". Seriöst? Nja. Billigt? Definitivt. Men det känns lite som att ladda ner det från Pirate Bay och ändå betala för det.. typ.

Det var ju sista dagen innan hemresan, så jag passade på att göra en visit till P & K, min gamla "familj" häruppe. Väl där åkte jag på att kontrollera varför deras bredband inte går så snabbt som det ska. Ibland hatar jag att jag jobbar med datorer. "Du som jobbar med datorer, kan inte du...". Jo, jag kan, men jag vill inte. Avskyr datorer.

Men för P & K gör jag det. Naturligtvis. Blod är tjockare än bredband.

På kvällen blir det familjemiddag med alla familjerna i Arvidsjaur (nej Tommy, inte hela Arvidsjaur, bara mina släktingar. Och nej, alla är inte släkt med alla... än). Det bjöds på mandelpotatis med nystekt öring. Till efterrätt blev det glass med varma hjortron. Smaskens.

P & K hade med sig sin kanintax. Jo, det är sant, det heter så. Det är som en vanlig tax, fast i skala 1:32... typ. Lite som såna där plastsoldater man lekte med när man var liten. Väldigt verklighetstrogna, fast mycket mindre. Kanintaxen hade dessutom en markfrigång på under 2 cm. Det räcker för att skapa tårar av avundsjuka hos vilken arvikaraggare som helst. Hursomhelst, att se denna lilla krabat springa runt, runt på gräsmattan var en upplevelse. Det såg ut lite som en långhårig fjärlslarv med en alldeles för stor boll i munnen. Men fort gick det.

Kvällen innehöll många farväl och jag vill inte riktigt åka hem. Inte än. Men tisdag kl. 07:00 går bilen till Arvika. Så det är bara att dra på sig solbrillorna, spänna musklerna och med självsäker röst klämma fram ett "I'll be back".