Goin' home

Ta en Skoda Octavia och packa den tillbristningsgränsen. Sätt in fyra personer (varav en bror på 1.92) och en hund med en andedräkt från andra sidan floden Styx. Vad får man? Jo, en skön start på vår resa hem till Arvika.

Det går alltid snabbare hem och de första 40-50 milen är inga problem oavsett man åker upp eller ner. Men när man har en sådär 30-40 mil kvar, så gör man det enda man verkligen inte får göra: Man börjar räkna ner. Och helt plötsligt så verkar bilens trippmätare ha bildat kartell med alla vägskyltar och dubblat avståndet som ska tillryggaläggas. Det går ju såååå långsamt. Mr. Robbins och Linkin Park håller mig under armarna medan The Soundtrack Of Our Lives knuffar mig långsamt framåt. Snart framme, snart framme, snart framme...

Det enda roliga som händer på under resan är egentligen när jag lägger mig på järnvägsspåret strax utanför Sveg och väntar på att självutlösaren på kameran ska kicka in. En kul idé tyckte jag. Min mor, som stod på parkeringsfickan 10 meter längre upp, var av en helt annan uppfattning. Jag tyckte inte den första bilden blev så bra, men efter högljudda protester från resten av familjen så övergav jag tanken på omfotografering. Men det finns ju fler järnvägsspår här i världen.

Väl hemma så kikar jag in i mitt kök som nu är i det närmaste färdigmålat. Men inte av mig. Det kommer bli så himla bra. Speciellt när jag får in mattor, gardiner, köksbord, stolar, tja... allt det där som ska vara i ett kök, men inte alltid finns där från början.

Jag är i alla fall hemma igen och idag (onsdag) börjar allvaret. Det är dags att börja jobba igen. Jag har så många resor jag vill göra i sommar. Min farmor i Västerås, mina vänner i Stockholm och min bror och mina vänner i Göteborg. Jag hade t.o.m. en inplanerad resa till min faster och hennes man som är hemma från USA några veckor varje sommar. Tyvärr hann hon åka tillbaka till USA innan jag kom hem från norrland. Annars brukar det bli ett par dagar i deras stuga på somrarna. Vart den ligger? Vallen, strax utanför Ludvika. Tänk vad världen är liten ibland.

Jag har en del att ta igen på jobbet, så nu måste jag nog vänta ett tag innan jag åker någonstans igen. Måndag nästa vecka kanske? Låter bra. Det är ju bara sommar en gång per år.