Yasuragi - resan dit

Tåget gick 09:40. Jag skulle ta ut pengar innan resan. Mina fem timmars sömn gjorde sig påminda när jag upptäckte att jag var på väg mot stationen utan att ta med mig pengarna jag just plockat ut från bankomaten. Jag vaknade till när någon vänlig själ högljutt påminde mig. Ingen bra början.

Vi kliver på tåget och letar upp våra platser. Någon har sparkat sönder bordet som ska sitta fast på sätet framför. Ni vet det där man kan fälla ner om man vill ställa ner en kaffekopp eller en macka på? Bordet och dess spretande armar halvlåg i knät när man satte sig ner. SJ:s vagnar lämnar mycket att önska i komfort i vanliga fall, men det här var ju löjligt.

När konduktören till slut dyker upp så lyckas vi få oss ett par andra platser. Bra platser. Och resan börjar äntligen klättra åt rätt håll. Kvicksilvret börjar röra på sig och livet återvänder.

Vi är tydligen de enda i hela vagnen som som har en anledning att skratta under resans gång. Men vi håller fanan högt. Det är naturligtvis fullkomligt politiskt korrekt humor, för vi skulle inte drömma om att göra oss lustiga på någon annans bekostnad. Finns inte på kartan. Scouts honor. Inte vi inte.

En finlandssvensk kvinna plockar upp sina läsglasögon ur ett pennfodral från 1800-talet. I plåt. Man skulle kunna tycka att en mjuk trasa skulle platsa i sammanhanget, men... nej. Jag kämpar verkligen, men misslyckas att hålla tillbaka mina fördomar när det gäller Finlandssvenskar. Först Mumintrollen, och nu det här. Hon toppar det med att tända läslampan. Klockan är tolv på dagen och solen skiner för allt den är värd. Det skulle troligtvis krävas en 1200 watts byggstrålkastare ackompanjerad av en mindre armé hattifnattar för göra någon skillnad.

Well, do what you have to do. Söör... bara söör...

Resten av resan är tämligen ointressant. Vi löser ett par världsproblem, tar en lunch på Burger King och avslutar med en synnerligen kostsam taxiresa till Hasseludden.

Vi kliver ur Taxin. Vi är äntligen framme.