Yasuragi - upplevelsen

När vi kliver in genom dörrarna på Yasuragi är jag övertrött, fortfarande stressad över allt jag inte hunnit göra, och det ligger en gnagande ångest i bakhuvudet över att jag troligtvis glömt minst en handfull med jätteviktiga saker som skulle gjorts innan jag åkte. Fan. Jag är ju här för att koppla av. Det kommer att gå åt helvete. Jag är inte alls i balans.

Men någonstans mellan receptionen och vårt rum händer det något. Något fantastiskt.

Det är fredag eftermiddag och du befinner dig i din lokala simhall. Alla barnfamiljer i hela kommunen har bestämt sig att bada just idag. Precis som du. De har dessutom gett sina ungar amfetamin och försett dem med leksaker som låter. Lägg därtill att de bygger om i omklädningsrummet och håller på att bila upp golvet med tryckluftsborrar. Vart du än vänder dig så har du skrikande små människor som knuffar runt dig på det hala kakelgolvet. Du känner att det blir för mycket. Du håller på att tappa balansen. Du vacklar, förlorar fotfästet, skriker till och faller handlöst ner i bassängen.

När du bryter vattenytan dämpas skriken. Under vattnet blir ljuden allt mer avlägsna. De försvinner. Världen saktar ner. Allting går i slow motion. Efter en stund återfår du balansen, sätter ner fötterna på botten och börjar sakta gå mot stranden. När huvudet bryter vattenytan ännu en gång, inser du att du är ensam. Det är helt tyst. Det enda som hörs är vågorna som slår emot sandstranden. Lugnet sköljer över dig när du lämnar vardagen bakom dig. Den varma solen torkar upp dina sista droppar av obehag och värmer dig inifrån. Livet är underbart.

Yasuragi.