måndag 12 november 2007

De stora talens lag

Inom sannolikhetsteorin finns det något som heter "De stora talens lag". Jag stötte på den under min skoltid på gymnasiet när jag hittade en riktigt kul bok som hette "Förstå siffror!" av John Allen Paulos. Det finns två betydelser av de stora talens lag enligt Wikipedia:

"De stora talens lag är en sats inom sannolikhetsteorin, som innebär att om man gör ett stort antal oberoende observationer av en slumpvariabel så kommer det aritmetiska medelvärdet med stor sannolikhet att ligga nära variabelns väntevärde."

Eller som vi säger i Värmland, "dä jämner ut sä i slutänna". Det är detta fenomen som t.ex gör att jordens befolkning i det närmaste består av hälften kvinnor och hälften män. Eller att om man singlar slant hundra gånger, så kommer fördelningen att bli otäckt nära 50/50... av någon anledning. Prova själv någon gång när det inte är något kul på TV.

Den andra betydelsen är:

"Om man utför ett försök tillräckligt många gånger kommer en händelse, oavsett hur osannolik den är, att inträffa minst en gång."

Och det här är intressant, för otroligt många lever sitt liv baserat på den här övertygelsen. Man gör samma sak om och om igen, men förväntar sig ett annat resultat. För någon gång måste det ju gå... eller? Been there, done that and have the flat forehead to prove it.

Och det funkar. I teorin. I alla fall om man har evigt liv. Men nu är ju inte jag Super Mario, så jag väljer nog en annan väg. Så hinner jag med lite annat också. Och för det så behöver jag lite mer Vincent och lite mindre Max om man säger så, för er som sett Collateral.

Med en växande insikt om varför jag och min omvärld gör som vi gör, så är jag övertygad om att min platta panna kommer att växa ut igen och att blodfläckarna på väggarna så småningom bleknar bort. Och för er som inte hittat dörren ännu, så lämnar jag den lite på glänt om någon skulle vilja prova en annan väg. En väg som, enligt vissa, skulle kunna vara både snabbare och angenämare. Vart det nu är du tror att du är på väg.

Huvudvärken lättar och det känns det rätt gött. Faktiskt.

2 kommentarer:

Tesa sa...

Och jag som suttit och klurat på just ett inlägg om det här med människor som envisas med att springa in i väggen om och om igen - nu tog du ju den!!

Fast du gjorde det bra förstås! :)

Anonym sa...

Du får då till det!