Igår kväll trillade jag in på SVT2 där Mustafa Can i programmet "Beckman, Ohlsson och Can", hade samlat en liten panel som diskuterade den växande coachingboomen. Panelen bestod av:
Po Tidholm - journalist och DN-skribent
Eva Rusz Malmberg - Legitimerad psykolog och legitimerad kognitiv psykoterapeut
Hans Thörn - Success och Existentiell Coach
Eva och Hans försökte mer eller mindre framgångsrikt sälja in sig själva, samtidigt som Eva även förkunnade att hon var bäst för att hon hade en vetenskaplig (läs: kognitiv) utbildning bakom sig. Hans tyckte att det var intressantare att hjälpa folk än att ha rätt vetenskaplig utbildning och kontrade med lite prat om själen, som ju är ganska svårt att bemöte på ett kognitivt sätt. Po dissade konsekvent allt som ens avlägset anknöt till coaching och ville helst bannlysa individualismen helt och hållet och bygga ett monument till ära av socialismen och grupptänkandet. Armerad betong med bronssockel kanske?
Hans verkade väldigt lycklig och glad, medan Eva verkade mest stressad och upprörd. Po var bitter som få och sa inte mycket som skulle kunnat halka in under rubriken "positivt".
Debatten kändes väldigt obalanserad och det föreföll som att alla tre pratade om helt olika världar. Mustafa hänvisade till deltagarnas webbsidor och texter, men det kom som inte fram något handfast i slutändan. En starkare debattledare hade nog kunnat styra in det till en intressant diskussion, men nu blev det mest rörigt och fragmenterat. Ja, och bittert då förstås, om man frågar Po.
Bra initiativ och intressant ämne men tyvärr faller det på genomförandet. Undrar om de har någon programcoach på SVT?
Evas Webbsida, som ser ut som något hon hittat bredvid My Little Pony på Br Leksaker.
Hans webbsida, ser ändå rätt ok ut, men innehållet verkar plagierat från 2:a mosebok.
Po har lyckligtvis ingen webbsida.
tisdag 29 januari 2008
Coaching - himmel eller helvete?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag håller med om att diskussionen kändes fragmentarisk och rörig och att upplägget inte var det bästa.
Däremot tycker jag att Eva hade en poäng, i det att hon tryckte på att människor med allvarligare psykiska problem bör möta dem som har en professionell utbildning som är inriktad på att ta hand om sådana saker och som har en gedigen grund i forskning, så att de vet vad de håller på med. Hans verkade inte riktigt medveten om dessa saker och talade om akut ångest, utan att kanske ha riktigt koll.
Jo, jag håller med om att det behövs professionell utbildning för att ta hand om människor med allvarligare psykiska problem. Men det kändes inte som att det var enbart den delen av "coachingen" som hon pratade om.
Sen gillar jag inte att hon hade bestämt sig för att "det tar väldigt lång tid" utan att vara riktigt specifik vad det är som tar så lång tid. Men att det var så höll ju Po med om, helt utan adekvat utbildning, så då måste det ju vara sant... eller? ;)
Jag håller med om att det hela tiden var oklart vad de talade om. Vad är det som tar lång tid, vad kan en coach göra, i vilka situationer en psykoterapeut bör finnas med osv.
Eftersom jag hatar individualism över allt annat på jorden så håller jag på PO utan att ha hört vad han sagt. Men eftersom han jobbar på DN och dessutom har sågat môra-per i en recension så håller jag inte med honom.
För övrigt anser jag att livscoaching av typen "lekman med klyschor" är ett sätt att slå mynt av en värld där människor har glömt bort att vårda sina vänner och därmed sina möjligheter att föra ett djupare samtal om viktigare ting. Däremot inte sagt att det inte kan fylla en funktion, men jag gillar det inte för det.
För en mycket bra analys kan man läsa denna välnyanserade blogg:
http://trumperra.blogspot.com/2007/11/vad-r-det-med-oss.html
;)
Jaha det blev ju fel så klart.
http://trumperra.blogspot.com/2007/11/vad-r-det-med-oss.html
Det blev säkert fel igen så:
trumperra.blogspot.com
blogginlägg "vad är det med oss?"
2maz: Jag tror att det bara är så att du är bitter över att de tjänar mer än dig. =D
Absolut inte. Dessutom är det något som kommer att ändras inom den närmaste tiden. ;)
Mia Skäringer i dagens GP:
"Jag skulle kunna tjäna storkovan på att föreläsa om hur det är att ha adhdbarn, vara barn till en alkoholist, bulimi m.m., men tänker aldrig tala om för folk hur de skall leva".
Ja, det är ju ett sätt att se på det.
Skicka en kommentar