Skolavslutning!

Visst är det underbart med skolavslutningar? Glada ungar, uppklädda och vattenkammade med årets största leende på läpparna för att de slipper skolan de närmaste två månaderna. Santidigt slår det mig som en torshammare i pannloben: Satan vad gammal jag har blivit. Jag är jämngammal med de flesta föräldrar, med med den lilla men ack så betydande skillnaden, att jag inte har några egna barn. Ouch...

Synd bara att lärarna inte har samma tidsuppfattning som barnen när det kommer till hjärtat i Svenska skolavslutningen; det musikaliska framträdandet. Efter halva tiden när de sjungit de första trettioelva låtarna, som en mer än lovligt överambitiös vikarierande musikhögskoleelev komponerat ihop, så har de flesta ungarna tröttnat ordentligt på att stå där och leverera välregisserad underhållning till sina föräldrar och syskon. De vill ju ha det där förbaskade sommarlovet någon gång. Är det inte klart snart? De står och tittar på väggmålningar och kandelabrar, tuggar på håret och drar varandra i kläderna och funderar förmodligen på hur det skulle vara att sitta på utsidan och käka glass. Men det är ändå vackert på något sätt. Politiskt korrekt sammhällslycka när den är som bäst.

Möjligen skulle jag kunna övertalas att kasta mig ur ett fullt fungerande flygplan på 10 000 meters höjd, men inga pengar i världen skulle få mig att spela "Den blomstertid nu kommer" på fiol inför en fullsatt kyrka på en skolavslutning.

Jag får en flashback av tidig lågstadieångest när en liten tjej på 8 år iförd klarblå sommarklänning, gör just detta. Det är underbart.

Respekt.