Det finns egentligen bara en plats på jorden där du ensam har full kontroll över ditt liv. Ett ställe där du kan göra precis vad du vill, hur du vill, hur länge du vill, utan att någon kan göra något åt det. Förutsatt att det finns ett fungerande lås förstås. För bakom lyckta dörrar gömmer sig de nödiga individernas sista fristad: Toaletten.
Rent namnmässigt kan det kännas lite konstigt, eftersom namnet på själva rummet förvirrande nog är detsamma som namnet på porslinstronen i vilken vi lämpar av våra biologiska bördor. Men jag lämnar namnfrågan att diskuteras i andra forum och riktar mitt intresse mot ett av grundfundamenten i själva toalettkulturen: Litteraturen.
Det finns naturligtvis förespråkare av bägge världar, men hos mig infinner sig ett visst mått av misstänksamhet när jag kliver in på en privat toalett och till min fasa upptäcker... att det inte finns något att läsa. Det finns fler aspekter att ta i beaktande utöver det mest självklara; att det är jäkligt gött och avkopplande att bläddra i en tidning när man sitter på muggen. Men när man väl sitter med brallorna nere och biktar sig, så kan man ändock känna sig något utsatt. Jag menar, tänk om någon t.ex. skulle slita upp dörren, så att du med ett panikladdat leende tvingas kommunicera, att det liksom nog är lite upptaget just nu? Jag har förstått att det kan upplevas som stressande för vissa människor.
Om du å andra sidan har en tidning i händerna framför dig, likt en tempelriddares sköld och rustning, så blir du inte tagen på pottkanten på samma vis. Du kan titta upp över tidningskanten, lite lagom avmätt och med höjda ögonbryn, samtidigt som du genom tystnaden förmedlar att du ju för bövelen sitter och läser.
Personligen tycker jag att läsningen på muggen bör skrivas in i FN:s lista över mänskliga rättigheter. Och till alla er som då säger "Läsa på toaletten? Som om man inte hade annat att göra därinne?", ja er bemöter jag med tystnad. Ni har helt enkelt missat poängen. Att blottad slå sig ner på tronen och plocka upp en välbläddrad men ännu oläst Larson, hör till ett av livets många dolda glädjeämnen.
Det är vardagslycka helt enkelt.
Så jag tänkte att vi tillsammans skulle ta fram en favoritlista över porslinslitteratur för att hjälpa eventuella nybörjare in i matchen. Fire at will.
Top 5
1. Larson - Serievärldens one-strip-wonder och oslagbar i alla avseenden.
2. Rocky - Martin Kellermans cyniska självbiografiska mästerverk.
3. Zits - Charmig uppstickare med grym dèja vu-känsla.
4. X-men - Marvel Comics är alltid Marvel Comics.
5. Vad som helst av Jan Stenmark.
Gränsfall
Pellefant - Erkänn att det var ett tag sedan Lakridstrollet var kul?
DN - Möjligen kultursidorna.
Arvika Nyheter - För dig som kan se det roliga i den lokala vardagstragiken.
Strängeligen förbjudet
Fyren - Svenska kyrkans svartvita indoktrineringsblad tryckt på Litauiskt returpapper.
Kronblom - Världshistoriens sämsta serie, som tragiskt nog var det enda i serieväg man kunde hitta min morfar och mormor.
måndag 1 oktober 2007
Porslinslitteratur - en mänsklig rättighet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag skulle vilja lägga till begreppet "Månadstidning". I mitt fall rör det sig för dagen om "Disajn" och allehanda fotorelaterad litteratur. Nackdelen med den här typen av läsvärda tidningar gentemot serietidningar är att det är lättare att fastna på den berömda porslinstronen. När benen har börjat domna bort och en lättare stelhet i nacken börjar infinna sig är detta symptom på att man har suttit en liten längre stund än vad som är fysiskt berättigat.
I övrigt måste jag tyvärr hålla med skribenten om att Larson, Rocky och Marvel hör till de absoluta favoriterna.
Nu vet jag vad herr 2maz tänker på för "månadstidningar" men jag sänker mig inte ner i den debatten..
Ville bara tillägga att Berglin måste finnas på varje anständig toalett.
Berglin har naturligtvis en given plats i startelvan, men vad det gäller "månadstidningar" så har jag två saker jag vill klargöra:
1. Jag har ingen aning vad du talar om.
2. Jag köpte dem för artiklarnas skull.
Kul läsning! :)
Fast jag brukar istället känna vissa rysningar när jag kommer in på en toalett och hittar en drös tidningar nedkörda mellan sisten och väggen. Inget jag direkt känner för att ta i eftersom jag inte har en aning om vad som skvätt ned dem.
Likaså känner jag viss ångest när nån springer och hämtar en tidning från holken för att visa nåt man läst eller lägga den på bordet och läsa medan man äter.
Nej...toalektyr är inget för mig.
All litteratur ska naturligtvis ligga snyggt och prydligt i en för ändamålet avsedd behållare.
Vid större festligheter kan man naturligtvis vira in den (tidningsbehållaren och inget annat) i glapack för att försäkra sig mot ostadigt handhavande och skevt siktande. Annars har de billiga 100-pack med gummihandskar på apoteket... har jag hört.
Inte att förakta är; Ei Sa Peittä - Får ej övertäckas.
Alla kommer väl ihåg klassikern; Ingredients: Aqua, Cetyl, Alkohol, Perfume, Glycerin. En bubblare är; returpapper. Min personliga favorit är dock Vin och barjournalen. Inget kan vara bättre än att läsa om mat och dryck i ett os av avföring och urin.
Jag skiter, så att säga, i de mer finare salongerna. Ögonen vilar på bilder från överdådigt möblerade stockholmsvillor eller charmiga ombyggda svinhus där ett konstnärspar numera huserar. Mina vänner, får jag presentera "Sköna Hem"
Jag hade mitt första möte med mjukporrslitteratur på min farmor och farfars toalett.
Vid sidan av stolen fanns det danska tecknade tidningar som jag självklart bläddrade i. Det tog mig dock några år innan jag förstod vad serierna handlade om.
När jag väl började förstå så var det med blandad förtjusning och skam som jag tog upp tidningarna och tittade på bilderna. Texterna förstod jag aldrig så mycket av då de var på danska.
En erfarenhet jag aldrig vill vara utan.
Hurra för porslinslitteraturen!!
Ingen har sagt något om de där skrifterna som alla kan behöva läsa, men helst inte talar om att de vill läsa. Jag talar naturligtvis om "Apotekets råd om magen och vanliga tarmproblem". Kan den skriften ha någon bättre plats än den för porslinslitteratur avsedda behållaren? Eller "Apotekets råd om fotvård", eller "Fakta om HIV och hur du skyddar dig"?
Nu hör jag till dem som inte tycker att det ska vara något problem att tala om dylika ting vid matbordet eller någon annanstans, men en del kanske kan uppskatta att förkovra sig i dessa ämnen, vid sidan av Larson, lite i skymundan. Så att de kan utveckla sin kroppskunskap i lugn och ro, i en skyddad miljö.
Leve mångfalden i porslinslitteraturen!
Min värld är många världar.
Skicka en kommentar