Att blogga eller inte blogga...

Nu har jag fått höra upprepade gånger från flera håll, mer eller mindre diskret, att det minsann är på tiden att jag skriver ihop ett nytt inlägg. För det var ju så länge sedan sist. Faktiskt.

Sant. Men allvarligt talat, ska jag verkligen hålla på med det här?

Jodå, jag har hunnit fundera en del på det här med bloggandet. Och på en hel del annat också för den delen. Jag är ju som bekant inte medlem på Facebook, vilket skapar en del frågot emellanåt. Anledningen till det är att jag inte kan ge mig själv ett bra svar på frågan "varför". Jag kan helt enkelt inte se nog många positiva effekter med att skaffa mig ett medlemskap på Facebook. Om jag ska gå med så måste jag ha ett syfte och att "alla andra är med" räcker som sagt inte för mig. Det är lite samma sak med bloggandet. Jag vill förmedla något vettigt (kanske inte rätt ord, men förmedla något i alla fall) när jag väl klickar iväg ett inlägg, så att det blir något mer än ren vardagsdokumentation. Jag vill att det ska finnas en idé. Något som inspirerar, ifrågasätter, upprör, irriterar, glädjer, eller på något annat sätt berör den som läser det. Jag säger inte att det blir så, men det är så det är tänkt i alla fall. Oftast.

Och med dom tankarna i bakhuvudet, ja då kan det bli lite glapp i kontiniu... kontunite... kontiunitet... eh, mellan inläggen. Om jag nu ska fortsätta med bloggandet.

Det är nämligen så att jag är mitt uppe i en process just nu. En sån där utvecklingsfas skulle man kanske kunna säga. Det innebär en hel del funderingar över vad jag gör, hur jag mår och varför det blir som det blir. Och jag har kommit till insikten att jag faktiskt har en hel del att säga till om när det gäller hur mitt liv ser ut. Den insikten kan vara jäkligt jobbig, för det innebär att jag själv måste ta tag i saker och ting om jag vill ha det annorlunda. För ingen annan lär ju göra det åt mig. Inte ens morsan.

För ett tag sedan bestämde jag mig för att klippa bort sånt som tynger ner mig och suger energi ur mig. Bli av med aporna på ryggen helt enkelt. Det har tagit tid och bitvis varit riktigt jobbigt, men nu börjar det verkligen ge resultat. Jag gör mindre saker som jag inte borde och fokuserar på saker som tar mig framåt. En av mina många funderingar kring energitjuveriet har varit just bloggandet. Det tar onekligen en del tid och frågan är om bloggandet är bra eller dåligt för min energinivå? Är det en inspirationsängel eller bara ännu en apa på ryggen?

Efter en tids funderande har jag hittat ett svar på den frågan. Jag har kommit fram till att bloggandet faktiskt är ett bra verktyg för att ta mig dit jag vill. Just nu. Det får mig att sortera mina tankar och dessutom sätta ord på saker som annars bara virvlar runt i mitt smått kaotiska sinne. Och det känns rätt gött faktiskt.

Kan jag dessutom inspirera någon på vägen så är det ju helt fantastisk.