Jag ligger i min vackert bäddade dubbelsäng på hotell Scandic Sergel Plaza. En välförpackad sandwich med rökt lax ligger bredvid mig. Den kalla colan är härligt läskande.
Jag har tillbringat dagen på en konferens om webbaserad dialog och stärkt varumärke. Det är avancerat. Mycket att tänka på för att alla medborgare ska kunna ta till sig informationen. Det kallas tillgänglighet. Mycket att tänka på för att medborgarna ska få komma till tals och samtidigt bli tagna på allvar. Det kallas medborgardialog. Mycket att tänka på för att ta fram de rätta e-tjänsterna så att medborgarna kan sköta sina förehavanden dygnet runt via webbsidan. Det kallas 24-timmarsmyndigheten.
Mycket att tänka på.
Stockholm stad har budgeterat 8,9 miljoner till sin nya webbsida som ska släppas om en månad. Och då har de inte räknat med allt förarbete. Säkert lika mycket till.
Det är inte utan att man börjar fundera. Fundera på den där killen som jag såg på lunchen. Han som sålde Situation Stockholm utanför Gallerian. Hur tänker han använda Stockholm Stads nya webbsida för att underlätta sin vardag? Vilka e-tjänster är viktigast för honom? Hur kommer han att utnyttja sin möjlighet till ökad medborgardialog?
På Plattan står tre ungdomar och håller i en banderoll med texten "USA ut ur Irak". En av dem delar ut hemmagjorda flygblad.
Jag börjar gå mot sushibaren och funderar på om jag ska köpa en visitkortspärm. Jag är ju ändå i Stockholm.
Kanske finns det på Clas Olsson.
måndag 10 mars 2008
Situation Stockholm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nä, men? Har jag närt en kommunist vid min barm? Härligt att du ser motsättningarna och problemen. Men problem skall väl uttalas möjligheter? En möjlighet är att köpa tidningen kanske. Skattepengar kommer väl alltid att debatteras och det är ju inte svårt att hitta områden som blir negligerade eller orättvisor.
Men jag tror nog att den där hemsidesatsningen inte behöver gå ut över de hemlösa och förmodligen behöver Stockholms Stad ha en bra hemsida också. Kanske kan man omskola några telefonister, som inte behöver svara på dumma frågor utan kan hänvisa till informativa hemsidan, till fältarbetare som hjälper hemlösa? Nu styrs ju Stockholm av Filippa Reinfeldt så antagligen går väl de nedskärningarna till sänkt kommunalskatt.
Men då kanske ungdomarna vänder på banderollen och visar upp ett budskap som lyder "Filippa ut ur Stadshuset"??
Alltså satsningar behöver inte betyda nedskärningar på andra områden. Det gäller bara att jag blir president någon gång.
Du har min röst i alla fall. Men...
...risken finns ju alltid att du blir coachad inför valet, och då blir du ju en sån där personutvecklad individualistjävel och då faller ju hela skiten på sin egen orimlighet.
Dessutom lär du väl tjäna ganska bra som president och då måste du väl brännmärkas som kapitalistsvin också, så nog har du en del ideologiska och valtaktiska frågor att reda ut innan du kan köra upp foten i dajmkrysset på herr Reinfeldt.
Kan man få se valmanifestet förresten?
Nä nä, ingen coachning. Jag vet bäst. Jag ser min framtid som en upplyst despot lite som Bamse o Skalman i ett = snäll o dryg.
Självklart kommer jag att tjäna bra, det vill säga innan jag inför lika lön för alla. 1h är 1h oavsett om man kör sopor eller sitter i riksdagen. Möjigtvis får sopköraren lite bättre betalt eftersom han måste lukta skit och inte får gratis Ramlösa.
För övrigt anser jag att personlig coachning är görbra - för de som behöver det och av de som kan det. Folk som leker personliga coacher och pratar dynga och rapar floskler utan verklighetsförankring i egocentrismens anda, ja de kan bege sig till varmare ort.
1h är 1h, det håller jag helt med om. Så jag funderar på en framtid som arbetslös dryging som sitter och lyfter bidrag och fiser ikapp med Jay Leno lika många timmar som alla andra arbetar, fast med samma lön.
1h är ju trots allt 1h... oavsett vad man gör.
Okej: en arbetad timme är en arbetad timme. Jag bygger det hela på Pierre Bourdies tankar där han menade att t.ex. läkare och andra akademiker jobbar med det de vill och att det är lön nog. En politiker sysslar ju t.ex. med sin hobby. Så tänkte jag.
Kul tanke. Men vart tar drivkraften vägen när du ser dina arbetskamrater fika och läsa DN hela dagarna, medan du jobbar ihjäl dig med all skit du får ta hand om för att de inte gör det jobb de är anställda att göra?
Om jag jobbar med det jag vill så är det lön nog? Så om jag jobbar med nåt man avskyr, får jag mer betalt då eller?
Låter mer som ett argument för att skaffa sig en schysst lön utan att behöva lyfta ett finger.
Skicka en kommentar