Höstens första när livet-upplevelse

Pressbyrån, Uppsala tågstation. Jag funderar över vilken av de 22 olika sorterna buteljerat vatten jag ska inhandla till min resa hem till Mora. Trots den minimala ytan är butiken sprängfylld med ett utbud som skulle kunna hålla ett mindre land vid liv i veckor. Min annars så okänsliga näsa fylls till bristningsgränsen av den tunga söta doften av nybakade wienerbröd och kanelbullar. Jag ser mig omkring och mina ögon vandrar över ett överflöd av vacuumförpackad västerländsk vardagslyx.

Någonstans i mitt huvud försöker en tanke göra sig hörd. Inte så mycket en tanke som en fråga kanske. Är det verkligen det här livet handlar om? Är det detta jag jobbar mina 80 timmar i veckan för? För att kunna stå på Pressbyrån i Uppsala och välja mellan Loka Citron Lime eller Naturell? För att kunna klämma i mig ännu en fabriksbakad kanelbulle med pärlsocker innan jag rusar iväg på jakt efter nästa vardagsfix?

Tanken tar form i mitt huvud och är så nära att jag nästan kan ta på den. Jag känner smaken av insikt i gommen och när jag sluter ögonen kan jag nästan se konturerna av den äkta sanningen. Sanningen om allt och inget.

Så försvinner den. Lika snabbt som den dök upp. Jag står kvar en stund och försöker hitta tillbaka, men det är lönlöst. Den är borta. Jag slänger en sista blick på hyllan framför mig och plockar åt mig en Loka Naturell för 18 kr. Vid kassan impulsköper jag en påse Stimorol och kastar ett öga på löpsedlarna. ”Triangeldrama mellan Gynning och Rosing”. ”Fettkrig skakar bantar-Sverige”.

Nice to be back people... nice to be back.