"Tyvärr kan vi inte maila en PDF..."

"... men vi kan skicka ett fax!"

Åh tack! Vänta lite så ska jag bara kicka igång min tidsmaskin så jag kan åka tillbaka till åttiotalet och hämta faxet. Hoppas bara att inte fluxkapacitatorn har rostat igen sen sist.

Ditt samtal är viktigt för oss...

... och vi gör allt vi kan för att kunna ta ditt samtal så snabbt som möjligt.
...
...
...
...
...

Det är fortfarande några samtal före, och det är snart din tur. Du har plats nummer... ett... i kön.
...
...
....

Du har fortfarande plats nummer... ett... och ditt samtal är viktigt för oss. Jo, det är säkert. Även om det inte verkar så.
...
...

Jo faktiskt, ditt samtal är verkligen viktigt för oss.
...
...

Nej, vi skojar inte. På hedersord.

...
...

Det kan verka som att vi inte bryr oss men så är det absolut inte. Oh nej. Du kanske tycker att vi borde ha anställt mer personal så att du inte behöver sitta i telefonkö i 45 minuter för att få en kopia av en faktura, men faktiskt... vi bryr oss om ditt samtal. Du är viktig för oss.
...
...

För vi behöver dina pengar. Jättemycket. Så lägg inte på... för det är snart din tur.
...
...
...
Nej, vi fnissar inte. Vi eh... har lite störningar på ledningarna. Men det är snart din tur. Och kom ihåg, ditt samtal är viktigt för oss.

Watch out...

The liberation of Nazi death camp, Bergen-Belsen

I can give no adequate description of the Horror Camp in which my men and myself were to spend the next month of our lives. It was just a barren wilderness, as bare as a chicken run. Corpses lay everywher, some in huge piles, sometimes they lay singly or in pairs where they had fallen.

It took a little time to get used to seeing men women and children collapse as you walked by them and to restrain oneself from going to their assistance. One had to get used early to the idea that the individual just did not count. One knew that five hundred a day were dying and that five hundred a day were going on dying for weeks before anything we could do would have the slightest effect. It was, however, not easy to watch a child choking to death from diptheria when you knew a tracheotomy and nursing could save it, one saw women drowning in their own vomit becasue they were too weak to turn over, and men eating worms as they clutched a half loaf of bread purely because they had had to eat worms to live and now could scarcely tell the difference.

Piles of corpses, naked and obscene, with a woman too weak to stand propping herself against them as she cooked the food we had given her over an open fire; men and women crouching down just anywhere in the open relieving themselves of the dysentery which was scouring their bowels, a woman standing stark naked washing herself with some issue soap in water from a tank in which the remains of a child floated.

It was shortly after the British Red Cross arrived, though it may have no connection, that a very large quantity of lipstick arrived. This was not at all what we men wanted, we were screaming for hundreds and thousands of other things and I don't know who asked for lipstick. I wish so much that I could discover who did it, it was the action of genius, sheer unadulterated brilliance. I believe nothing did more for those internees than the lipstick. Women lay in bed with no sheets and no nightie but with scarlet red lips, you saw them wantering about with nothing but a blanket over their shoulders, but with scarlet red lips. I saw a woman dead on the post mortem table and clutched in her hand was a piece of lipstick. At last someone had done something to make them individuals again, they were someone, no longer merely the number tatooed on the arm. At last they could take an interest in their appearance. That lipstick started to give them back their humanity.

An extract from the diary of Lieutenant Colonel Mervin Willett Gonin DSO who was amongst the first British soldiers to liberate Bergen-Belsen in 1945. Source: Imperial War Museum.

I give you: Independence Day!

Ok, rubriken har faktiskt inte ett dugg med texten att göra. Men jag behövde något klatchigt som avslutning på nedräkningen och fantasin ligger inte direkt på högvarv den här tiden på dygnet.

Så nu har jag gjort min första dag som kommunalanställd i Mora (igår egentligen, men vi låtsas att jag skrev det här igår så ser det bättre ut, ok?). Och hur var det då...? Gött. Det var gött helt enkelt. Jag är övertygad om att jag kommer att stortrivas. Bra folk, bra miljö, bra arbetsuppgifter, bra chef och inte minst... billigt fika (sex spänn för en macka och en kopp te!). Je suis beaucoup de helnöjd.

Jag har presenterat mig för ett femtiotal människor från ett tiotal olika avdelningar. Och fort gick det. Vad de heter? Vad har de för titel? Vart har de kontoret? Ingen aning. Det känns som att räkna bubblorna i en välskakad Pommac. De finns överallt om man har inte en susning vem som är vem. Men det ger sig.

Första dagen... och jag var sist från jobbet. Klockan kvart i fem hade alla gått. Det var tomt. Kvart i fem. Det är ju då jag brukar komma igång? Det kändes lite konstigt. Ungefär lika konstigt som att gå upp kvart över sex på morgonen. Jag har alltid ansett att allt innan kl. 7 är vansinnigt. 06.59=vansinne. 07.00=ok. Nu är jag där. Jag har passerat den magiska gränsen. Jag går upp tidigt. Jag är kommunalanställd. Jag är sambo. Herregud...

... har jag blivit vuxen?

Söndagen som aldrig blev av.

Alltså, jag hade ju tänkt skriva lite varje dag, men jag var så himla trött på söndagen efter allt packande och åkande, så jag orkade helt enkelt inte uppbåda mina slumrande bloggkrafter.

Attans.

För jag hade ju gjort så himla coola ikoner inför nedräkningen till första dagen på nya jobbet. Så vad gör man då? Jo, man skriver några efterkonstruerade rader. Jag menar, med hållbar utveckling och allt det där... så ska man ju inte kasta bort saker i onödan. Faktiskt.

Och så ser det äntligen lika coolt ut som jag hade tänkt mig...

.. nästan.

Lördag: Gick jag på den lätta?

"Äh, det är inte så mycket att packa. Det blir väl lite böcker, lite kläder och datorn... typ. Det lär ju gå ganska snabbt"

Jo, eller hur?

Fredag: Dan före dan före dan före dan...

Ja, imorgon åker jag till Älvdalen, så det är en del som ska vara fixat tills dess.

Då ska vi se...

Jag har äntligen ordnat nya bromsskivor och belägg på bilen. Alltså, det jag har gjort är att lämnat den till någon som kan med bilar och sedan betalat dyra pengar för det, eftersom man fortfarande inte kan uppgradera bilen via Windows Update. Hann med lite fragmentariskt jobbande under dagen som kulminerade i en rad panikåtgärder (som jag för en gångs skull inte hade orsakat) strax efter midnatt.

Jag fikade med (och hos) min fraggel, packade ihop högvis med grejer från kontoret och började så smått att bygga upp min laptop från grunden. Just nu finns där bara ett Officepaket, vilket inte riktigt räcker i längden.

Min käre vän och kollega A var hemma i helgen, och vi satt nån timme och pratade framtid tillsammans. Vi konstaterade att det har hänt löjligt mycket det senaste året på alla våra fronter, och att det troligtvis kommer att hända dubbelt så mycket under 2008. Förändring is the shit.

Dagens höjdpunkt skulle kunna ha varit när jag slängde i mig en kebab med bröd ackompanjerad av en aluminiumförpackad Trocadero på Viktors. Men det var det inte. Däremot var det gott. En stund.

Har ni sett den där underbara reklamfilmen från sony med alla studsbollarna? Just nu känns det som att alla dessa studsbollar lever loppan i mitt huvud. Party!

Jorusåatt, men dä blir nog brarätta skarusé.

Fyra dagar kvar: Framgång med sirapssmak

Yesssssss... idag har jag fått tillbaka min laptop som numera är Vistafri och har blivit uppgraderat till XP. Guuuuud så skönt! Nu återstår bara en dags installerande och pillande för att få alla program up and running.

Från nyhetsavdelningen kan jag meddela att jag gjort en framgångsrik affär gällande fyra stycken bildäck som legat och skräpat. Så nu är jag av med både akvarium och bildäck inom loppet av en vecka. Det firades med att bränna en del av det nya kapitalet på en middag hos vår lokala pub. Smaskensmumsfilibaba säger jag och konstaterar att det kändes långt bättre än den tilltänkta Billyspizzan som låg och väntade i frysen hemmavid.

Billys Pizza. Jadu, ytterligare en produkt som faller under kategorin "seemed like a good idea at the time".

Jag fortsätter att röja i jobbträsket och får efter en snabb överslagsräkning helt enkelt acceptera att jag inte hinner avverka allt innan jag åker norröver på lördag morgon. Jag funderar lite på när jag ska packa allt det där som jag inbillar mig att jag kommer att behöva. Men så tänker jag efter och inser... att utöver dator och kläder, så är det bara en handfull böcker som behövs.

Framgång på olika fronter varvas med sirapssega arbetsmoment som verkar ha en inneboende önskan att aldrig bli avslutade. Detär fortfarande lite rörigt, men jag har fortfarande 36 timmar på mig att ordna upp saker och ting.

Sprättlätt.

One death is a tragedy. One million deaths is a statistic

Idag har jag äntligen lämnat in min laptop för att en gång för alla kicka ut Hasta La Vista och köra in XP. Enligt säkra källor kommer den att bli snabb som ett skållat troll efter ominstallationen, så om du sitter och surfar på nätet och ser nåt som swishar förbi fort som f*n i din webbläsare... så är det troligtvis jag.

Jag har lunchat med min PerryBjörn och fått ta del av "The Monkeysphere". Mycket intressant så läs, begrunda och få en större försåelse för sopgubbar, apor, terrorister och annat löst folk.

Jag åkte på en snabb shoppingfrenzy i eftermiddags och köpte en handfull tröjor på MB Fashion i Arvika. Jag menar, ska man börja ett nytt liv så ska man göra det med stil. Och kan man inte det, så kan man i alla fall göra det i en ny tröja. Men varför bär det emot att köpa en t-shirt för 300 spänn när man VET att den håller tio gånger längre än den för 139 som man krampaktigt släpar fram till disken?

Eftermiddagen har spenderats tillsammans med gamla fakturor (jippi!), redovisning (hurra!) och en hoper påminnelsemail (fantastico!) till företag som är skyldiga mig pengar. Nu har de alla fått nya fina fakturor med en vänlig men bestämd påminnelse, så jag hoppas på ett välbehövligt tillskott i företagskassan inom kort. Annars blir det väl Baltic Inkasso som gäller. Ett avhugget grishuvud i brevlådan kan få vilken hårdnackad företagsledare som helst att omprioritera sina finansiella beslut.

Sex dagar kvar: Stormen före lugnet?

Ja, då är det bara sex dagar kvar till min första dag på mitt nya jobb och ett nytt liv i Dalarna. På dessa sex dagar ska jag hinna avsluta allt som avslutas bör när det gäller både jobb och privatliv i Arvika. Jag ska packa och planera, handla nytt och göra mig av med gammalt. Det är inte utan att det känns lite rörigt just nu faktiskt. Men om en halvtimme vankas det Pitepalt hos mor, och det ska bli riktigt gött!

Jag har fortfarande fyra sommardäck på snygga aluminiumfälgar till en SAAB 9000 som står och tar plats, så om någon är intresserad: Ring mig på 070-6985023! De är kraftigt billiga just nu. ;)

Idag har jag betalat räkningar, fixat lite ekonomiska förehavande med min revisor, haft ett par snabba kundmöten, köpt nya vinterkängor, fått tillbaka min lagade mobil och hämtat ut mina nya böcker från Stefan Ekberg. Bland annat.

Som om det inte skulle räcka med vardagsfyllnad nu, så har jag så grymt mycket roliga planer inför framtiden, så jag har en lång lista med projekt för de mytomspunna regniga dagarna.

2008 kommer att bli ett fantastiskt år!

Uppdatering: Lägenhetsläget i Mora

Åtta dagar har passerat och vi har nu skaffat en lägenhet strax utanför centrum i Mora. En hyresrätt i ett radhus med fyra rum fördelat på två våningar. Man möts av en härlig doft av äkta 70-tal med läckra plastmattor i brunt och åttiotalstapeter med färggranna border i toppen.

Badrummet har nominerats till två utmärkelser i kategorin "K-märkta våtutrymmen från förra millenniet" och den smäckra duschfläkten i slagtålig plast låter som ett brittiskt flyglarm från andra världskriget. Så nu återstår bara att måla samtliga rum och hitta en mattläggare utan webbsida, så har vi Dalarnas skönaste härbärge.

Jag tar redan nu emot förhandsanmälningar till vårens grillfest. Medtag myggspray och liggunderlag. Kram på er.

Analys vs kvalificerad gissning

Handelsbankens chefsanalytiker gick idag på radion ut med det chockande beskedet att majoriteten av alla börsanalytiker har fel i minst 50% av fallen. Någon som är förvånad?

Att analysera börsen handlar till syvende och sist bara om att försöka gissa rätt. Om någon verkligen VISSTE vad som skulle hända, så skulle de naturligtvis inte tala om det för någon annan.

Min analys av situationen är att analytikerna kommer att ha lika mycket fel i framtiden.

Minst.

The power of 3G

I julas fick jag lära mig ett nytt uttryck:

GGG

Det är en klockren metod kan användas precis när som helst. Det är helt enkelt en framgångsformel för att må bättre, ta sig i kragen, ge sig själv en spark i baken, skaffa sig ett bättre utgångsläge, se saken bättre, vända på steken, sova lugnare, få mer gjort, komma till skott... you name it.

Så sug på den här:

Gnäll inte!
Gilla läget!
Gör något!

För gnäll är föga konstruktivt, läget kan jag själv välja huruvida jag gillar eller inte och det är väldigt lite som faktiskt blir gjort (som är bra för mig) om jag inte gör något själv.

I går satt den en P-bot på rutan när jag kom ut till bilen. Jag blev glad att den bara var på 150 kr istället för 300 som det var förra gången. Sedan konstaterade jag att jag faktiskt har parkerat gratis hela senaste året. Idag betalade jag boten och känner mig riktigt nöjd över att åter vara skuldfri.

Och bilen, den står numera på gratisparkeringen utanför kontoret.