Apropå språk(miss)bruk hos författare och journalister

Saxat från webben.

"Varför har sverige blivit ett land där dåligt språkbruk och stavning är så accepterat, att få saker skapar så upprörda känslor som att man påpekar folks brister i just dessa?

Ingår inte stavning och språkhantering i författaryrket? Jag trodde det. Ingen accepterar att brevbärare delar ut till fel adress, eller att säljare nekar till ingångna garantiavtal, men att författare inte kan stava verkar vara en jävla rättighet."

Brevsniglar

Angående ett uppmärksammat fall där ett vanligt brev levererats rejält försenat, och efter en snabb uträkning visade sig ha hållit en lägre medelhastighet under sträckan från avsändare till mottagare än en ordinär trädgårdssnigel.

Mandalorian: Kanske finns det ett alternativ till nu då utöver flaskpost och brevduvor.
Swedde_: Jag e lite skeptisk till den idén, tänk om någon kommer å trampar på sniglen?
Zelest: Man kan utrusta dem med små hjälmar.
Mattias J: Du menar som, typ, ett skal då eller...?

Coaching - himmel eller helvete?

Igår kväll trillade jag in på SVT2 där Mustafa Can i programmet "Beckman, Ohlsson och Can", hade samlat en liten panel som diskuterade den växande coachingboomen. Panelen bestod av:

Po Tidholm - journalist och DN-skribent
Eva Rusz Malmberg - Legitimerad psykolog och legitimerad kognitiv psykoterapeut
Hans Thörn - Success och Existentiell Coach

Eva och Hans försökte mer eller mindre framgångsrikt sälja in sig själva, samtidigt som Eva även förkunnade att hon var bäst för att hon hade en vetenskaplig (läs: kognitiv) utbildning bakom sig. Hans tyckte att det var intressantare att hjälpa folk än att ha rätt vetenskaplig utbildning och kontrade med lite prat om själen, som ju är ganska svårt att bemöte på ett kognitivt sätt. Po dissade konsekvent allt som ens avlägset anknöt till coaching och ville helst bannlysa individualismen helt och hållet och bygga ett monument till ära av socialismen och grupptänkandet. Armerad betong med bronssockel kanske?

Hans verkade väldigt lycklig och glad, medan Eva verkade mest stressad och upprörd. Po var bitter som få och sa inte mycket som skulle kunnat halka in under rubriken "positivt".

Debatten kändes väldigt obalanserad och det föreföll som att alla tre pratade om helt olika världar. Mustafa hänvisade till deltagarnas webbsidor och texter, men det kom som inte fram något handfast i slutändan. En starkare debattledare hade nog kunnat styra in det till en intressant diskussion, men nu blev det mest rörigt och fragmenterat. Ja, och bittert då förstås, om man frågar Po.

Bra initiativ och intressant ämne men tyvärr faller det på genomförandet. Undrar om de har någon programcoach på SVT?

Evas Webbsida, som ser ut som något hon hittat bredvid My Little Pony på Br Leksaker.
Hans webbsida, ser ändå rätt ok ut, men innehållet verkar plagierat från 2:a mosebok.
Po har lyckligtvis ingen webbsida.

Det där med att skaffa en lägenhet...

Ja, då har jag skrivit på anställningspapper för jobbet i Mora. Lönen är fastställd och startdatum likaså, så den 11 februari träder jag in i den kommunala världen på allvar. Det känns oerhört kul och spännande och det verkar vara en skön samling människor jag ska jobba med. Ja, trots det faktum att de är just... kommunalanställda. Inte för att jag har några fördomar, men... eh... en del har ju det... har jag hört.

Så nu återstår bara den angenäma utmaningen att skaffa en lägenhet i Mora. Det blir en utmaning eftersom det inte finns något ledigt. Alla jag har pratat med är snabba att tala om att det är mer eller mindre omöjligt att få en lägenhet. För det är ju så många som söker. Och kön är lång. Och vi står sist i kön... nästan. Oddsen är med andra ord inte riktigt på vår sida.

Så jag räknar kallt med att det kan ta i alla fall.... ett par veckor innan vi har fått ett kontrakt.

Om vi har oflyt alltså.

Vilken start på en lördag!

Idag hämtade jag C vid halv nio och skjutsade ner honom till innebandyträningen som började klockan nio. Jag hade tänkt att träna en stund på Hälsokompaniet under tiden, som ligger i lokalen bredvid. Men när jag precis har lämnat av C så kommer Stefan (Universe Imagine, NLP, personligt entreprenörskap... ja, ni vet) vars son tränar i samma lag. Det slutade med att vi satt och pratade i en dryg timme vilket helt enkelt blev en kanonstart på min lördag som jag inte hade väntat mig.

Tänk vad bra det kan bli när det inte blir som man tänkt sig.

Apropå film...

... så såg jag såg Alien vs Predator Reqiem ikväll. Så om du vill se en riktigt bra film...






... se inte den.

Jamenvaf...

- (Anonym kvinnoröst) Hej, jag ringer från Momenta och skulle vilja prata med Marknadsföringsansvarig för ert företag.
- Ja, det är jag det. (Förtydligande: detta är alltså jag)
- Vad bra, vi ska dela ut gratis cykelhjälmar till alla skolbarn i Arvika och undrar nu om ert företag vill delta i vår kampanj.
- Tack för erbjudandet men det är inte intressant.
- Men det är ju för barnens skull.
- Ja, men jag antar att det kostar pengar och då är det tyvärr inte intressant.
- Vill ni att vi ska återkomma vid ett senare tillfälle?
- Eh.. nej jag är inte intresseeeeerad.
- Känner du till Momenta?
- Det är möjligt men jag är fortfarande inte intresserad, så tack s...
- Momenta har ju funnits i väldigt många år och har...
- Tack, men vi får massvis av förfrågningar varje år, så det är inte intressant!
- Men nu är det ju januari, så nu tänkte vi att ni skulle ha råd. Det är ju för barnens skull.
- Javisst, och är det inte för barnens skull så är det för de handikappade, de alkoholiserade, de arbetslösa, socialdemokraterna, samerna eller den utrotningshotade stammen av inhemsk bisamråtta. Vi tackar konsekvent nej till allt som kostar pengar, så tack men VI ÄR INTE INTRESSERADE.
- Jamen det här är ju för barnen i ARVIKA.
- ...
- Ja, så det är ju..
- Tack för erbjudandet. Hejduhejdu. *klick*

Vi bor alltså i ett av världens rikaste länder och ändå verkar det finnas folk som tycker att jag ska "ställa upp" och köpa cykelhjälmar till andras ungar. Ungar vars föräldrar förmodligen tjänar dubbelt så mycket som jag gör. Kan det vara så att Momenta tjänar feta pengar på att "hjälpa" barnen å näringslivets vägnar? You bet.

Så den dagen era ungar kommer hem med en läckert designad reflexväst från skolan, så är den garanterat ihoptiggd av Momenta. Betalad av det lokala näringslivet och skänkt till de stackars barnen vars föräldrar varken har förstånd eller pengar att förse sina barn med ändamålsenlig skyddsutrustning för att klara av den hårda vardagen bland förrädiska övergånsställen och obalanserade trehjulingar.

Det är en hård värld vi lever i här i Svedala och tack vare Momenta kan vi hålla stånd mot det naturliga urvalet änu en tid. Uuuuh va gött!

Varför är det så...

... att manliga reklambyråägare och gallerister har en överrepresentation av rakade huvuden och svarta polotröjor nedstoppade i alldeles för tajta jeans?

Ok, då ska vi se då...

De vill alltså ha besked om när jag kan börja, och det ska de få när vi möter upp i Karlstad för ett möte med en reklambyrå och ska diskutera upplägg för en genomgripande grafisk profil för Mora kommun. Och när var det nu då..? Eh.. jo just det ja... imorrn förmiddag. Hm.. ja då har jag ju gott om tid att fundera över den saken.

Ok, då behöver jag bara klura ut hur mycket tid jag behöver för att avsluta de projekt jag tagit på mig att slutföra och... eh... bestämma hur jag ska göra med kontorslokalen. Åsså var det detta med lägenheten här hemma. Den ska jag väl ha kvar ett tag, men... eeeh... hur gör jag med telefon och Internet här hemma då... hm...

Apropå telefon så lär jag ju inte behöva den längre på kontoret oavsett hur jag gör där. Om man inte behöver abonnemanget för bredbandets skull... som jag ju bör ha kvar om jag ska ha kvar lokalen... typ. Får kolla upp det där.

Men om jag inte ska ha kvar kontoret, var ska jag då ha alla möblerna som står där? Hm... jag kanske kan trycka in dem i lägenheten. Under sängen kanske? Fast ritbordet blir lite bängligt att få in det måste jag ju erkänna. Men det kommer ju inte att bli lika trångt som hos Tommy i alla fall, som får frakta tillbaka fyra kubikmeter serietidningar till sin lägenhet.

Jag har ju ingen aning hur lång tid det tar innan vi får en lägenhet i Mora, och innan dess kan jag ju inte släpa med några extra datorer eller skrivbord upp. Om jag ens kan det då. Ska jag sälja av det kanske? Jag har ju redan en laptop för mycket. Kanske ska jag slänga in en annons i AN och försöka få in ett par hyresgäster på kontoret...?

Men då måste jag definitivt göra mig av med vinterdäcken som ligger där... alla åtta... och akvariet. Och det där extrabordet jag köpte åt programmeraren i våras. Han som bara försvann. Jorusåatt...

Det är inte utan att det känns lite rörigt just nu...

... faktiskt.

Den där sköna känslan av att vara bäst

Ok, det är inte riktigt politiskt korrekt att som svensk använda både "jag" och "bäst" i samma mening men ibland är det oundvikligt. Som nu.

För om jag är den sista kvar utav ett drygt sextiotal sökande till en tjänst, jag då måste jag väl ändå vara bäst. Bäst för just den tjänsten. Just nu i alla fall. Eller... i alla fall av de som sökte den.

Och det är ju onekligen en skön känsla att bli vald. För jag tycker om att bli vald. Eller "att vara populär" som det så fint stod i ett litet personlighetstest som jag fick se resultatet av igår. Det är lite som när man spelade brännboll på mellanstadiet och blev vald först. Nu hände ju det aldrig mig, eftersom det var en av få bollsporter där jag aldrig lyckades träffa bollen. Men jag kan föreställa mig hur det kändes för de som verkligen blev valda. Och i synnerhet den som blev vald först.

Uuuh va gött.

Men nu har jag alltså blivit erbjuden ett nytt jobb. En sån där anställning. En anställning där jag får jobba med något som jag faktiskt brinner för. Inom kommunen. I Dalarna. Hade du satsat en hundring på det för ett halvår sedan? Inte en chans. Man får ju fyra trisslotter för en hundring.

Kommunaltjänsteman Tomas Dahlin. Hur många vuxenpoäng får jag för den?

Bland dalahästar och Vasalopp

Idag var jag på en andra intervju hos Mora Kommun. De ville veta mer om mig. Det är ju bra. Det betyder att de tycker jag är bra. Men förhoppningsvis lyckades jag under intervjun förmedla att jag inte bara är bra, utan att jag är bäst. För dem. Bäst på det de vill att en sån som de tänker anställa ska pyssla med. En sån som jag.

Imorgon vet jag om jag är bäst.

Men tyvärr är det ju så... att bäst för mig kanske inte är bäst för dig.

Ibland händer det inte

Med tanke på mitt förra inlägg så tänkte jag göra slag i saken och göra något jag inte brukar göra. Inte så ofta i alla fall.

Så för att bryta mitt mönster köpte jag idag fyra trisslotter när jag var och handlade (det händer extremt sällan, eftersom det bara brukar bli en... eller möjligen två).

Men fastän det gått länge sedan jag sist köpte mig en trisslott, så blev resultatet konstigt nog samma som det brukar. Ingen vinst med andra ord.

Hm... men om jag köper fem nästa gång kanske?

Apropå visioner...

...så tror jag stenhårt att det är såhär:

Om du säger det du alltid har sagt,
och gör det du alltid har gjort,
så får du det du alltid har fått.

Apropå verklighet

Live your dream, don't dream your life.
What you cant avoid, welcome.
Instead of seeking new landscapes, develop new eyes.

Nurru...

... börjar det bli bra på allvar. Eller som man säger i Eda: Nu har jä fått öpp öga på rätt sia tå tölvschlage!

Wow liksom...

Saxat från förstasidan av Vision Arvika 2010:

”Vår vision är att Arvika år 2010 är en framgångsrik kommun med ett
differentierat näringsliv som tar vara på kreativiteten och
uppfinningsrikedomen hos våra kommuninvånare och företagare. Vi
utgör genom vår tillväxtkraft en av hörnpelarna för utvecklingen av
länet i stort och särskilt för västra Värmland. Arvika är en av landets
bästa platser att leva, bo och verka i om man söker livskvalité i
arbete, boende och fritid. Arvika är en trygg och hållbar kommun där
utbildningsnivån kontinuerligt ökar. Vi tar vara på människors
skiftande bakgrund och mångfalden speglas på alla nivåer i
samhället. Kommunen har ett spännande musik- och kulturliv som
utmanar såväl unga som gamla. Vi har ett kulturarv och en miljö som
vi är stolta över att föra vidare till kommande generationer och som
bidrar till att vi utgör ett attraktivt val för att bo eller besöka Arvika.”

Wow liksom...

Snacka om visionärt. Snacka om vågat. Vision Arvika 2010 inger verkligen framtidstro och inspirerar till handlingskraftiga stordåd och kreativ utveckling. Vilket fantastiskt sug jag känner över att leva, uppleva och arbeta i Arvika. Vilken inflyttningsstorm det kommer att bli! Mittens rike har flyttat till västvärmland!

Jo, eller hur?

Faktum är att den här "visionen" har hängt med i några år nu. Ganska många faktiskt. Och för en månad sedan var det dags för visionsmöte igen i Arvika kommun. Ett par av mina entreprenörsvänner var inbjudna. En spontan kommentar efteråt var "Jag måste göra något så jag kan flytta härifrån".

Kontentan var, från mina källor, ungefär "vi får hoppas att det inte blir sämre och att vi får ha kvar det vi har idag. Ja, och att vi kanske kommer upp i 27 000 invånare i Arvika kommun 2010".

Idag har vi 26 229 enligt SCB .

Wow liksom...

Borde man inte kunna skjuta av lite kommunalpampar med jämna mellanrum? Kanske skicka att par lådor ammunition till den lokala jaktföreningen och tipsa om att man sett varg i Kommunhuset? Eller ge dem en enkel biljett till ett Thailändskt julbord någon gång i december och byta ut lite namnskyltar på dörrarna om de nu skulle råka irra sig tillbaka.

Så vad gör man om man är trött på sin egen kommuns totala avsaknad av handlingskraft och visioner? Flyttar? Jag har hört att Mora kommun eventuellt ska få förstärkning av en visionär entreprenör högt upp i den kommunala näringskedjan.

Ja, det kanske kan va nåt...

Första arbetsdagen 2008

Då var den äntligen här. Den första arbetsdagen 2008. Den ägnas åt att skapa en bra struktur inför veckan, månaden och första halvan av året. Ringa telefonsamtal, räkna framtid i Excel, göra backuper, sortera mail, betala räkningar och dammtorka.

Eftersom det tydligen var fysiskt omöjligt att somna innan fem i morse så kör jag första arbetsdagen på ren vilja. Hjärnan är starkare än ögonlocken. Hjärnan är stark... *gäääääsp*

2008 – Året då allt hände

Det var då jag…

… äntligen satte mig ner och tog fram en portfolio med illustrationer.
… byggde en enkel men glittrande härlig webbsida för min illustratörsverksamhet.
… efter en effektiv marknadsföringskampanj, som började med de berömda guldkuverten, lyckades skapa värdefulla kontakter som på allvar satte fart på min illustratörskarriär.
… startade min första webbutik.
… avslutade renoveringen av kampsport.se och började tjäna seriösa pengar på annonsering.
… skrev klart min första bok.
… började min bana som föreläsare.
… på allvar började lyssna mer på mig själv än på andra när det gäller viktiga beslut i mitt liv.
… seriöst började snabbläsa vilket resulterade i att jag läste en ny bok varje vecka.
… vågade ta steget till en svart blogg, bara för att jag tyckte det såg coolt ut.
... jobbade mindre och tjänade mer pengar.
... tillbringade mer tid med människor jag tycker om.
… förverkligade mina drömmar, en efter en.

2007 – Året då allt började

Det var då jag…

… firade nyår som singel för första gången under detta millennium.
… bröt ihop och kom igen.
… sålde ett hus.
… renoverade och flyttade in i en lägenhet.
… sålde min bil.
… upptäckte NLP.
… återupptäckte Stefan och Markus.
… blev en NLP Practitioner.
… misslyckades med mitt spraydejtade.
… tog en riktig semester för första gången i mitt liv.
… investerade i dubbla nya skärmar.
… var på tidernas största släktträff i Arjeplog.
… köpte en ny laptop.
… drack öl på Anders veranda.
… blev nykterist.
… började läsa Tony Robbins.
… köpte en mp3-spelare.
… lärde mig hata Windows Vista.
… upplevde en 40-årsfest på ett turkiskt badhus.
… lyckades med mitt spraydejtande.
… hittade kärleken i Älvdalen.
… blev en NLP Master Practitioner.
… avslutade min karriär som nykterist.
… slutade jobba för bröderna Olsson.
… började jobba med mig själv.
… träffade en massa härliga människor genom Stefan och Markus.
… höll en föreläsning om ”The unlimited power of negative thinking”.
… balanserade på järnvägsspår.
… bokade plats på Tony Robbins seminarium i London i februari 2008.
... köpte bil.
… fick den slutgiltiga diagnosen ”Astma” på lungkliniken i Karlstad.
… blev medlem i Hälsokompaniet.
… sprang en mil för första gången i mitt liv.
… pimplade abborre.
… deltog i tiodagarsutmaningen.
… renoverade kampsport.se.
… på allvar började fundera över mina framtida möjligheter.
… firade jul och nyår i Umeå.